Förra veckan besökte jag båten MSC Meraviglia. Det betyder “underverk” och våningarna ombord hette saker som Petra, Grand Canyon och Tour Eiffel. För att komma till skeppet var jag först tvungen att ta pendeln till Nynäshamn. Jag gick en stund i hamnen och kom efter en kvart fram till kajen där Stockholms hamnar har byggt en 260 meter lång flytponton. Där fick jag stå i en lång kö tillsammans med resesäljare från hela landet som skulle ombord. Vi stod bredvid passagerare från hela världen som skulle se vår vackra huvudstad. Eller möjligen skulle de bara åka runt i Nynäshamn på elcykel.
Det blev en stunds väntan, eftersom det blåste så mycket att bara ena sidan av Meraviglia gick att använda till transport. Men efter lite köande blev det Tenderbåt ut till underverket och vi fick en rundvandring. Bland annat fick vi gå i trappan med Swarovski-kristaller. Varje trappsteg lär kosta 6 000 euro. Det fanns fyra olika trappor ombord. De lär vara mycket populära på Instagram.
Turen avslutades med en vongole-lunch på en av de finare krogarna. Det var nästan som på Riche, fast med den skillnaden att bordsvattnet hälldes upp ur gröna pet-flaskor.
MSC Meraviglia är världens just nu femte största kryssningsfartyg. Hon är drygt 300 meter lång och blott tre år gammal. Dagens femton båtar ska 2026 utökas till 25. 11,6 miljarder euro ska investeras. Tillväxten de första tio åren var svindlande 800 procent. Bolaget trafikerar idag Medelhavet, Östersjön och Karibien. Ungefär 65 000 svenskar åker på kryssning varje år. Ökningstakten är några procent.
65 000 personer är bara några smulor av den svenska charter-tårtan.
Kryssningsindustrin brottas med ett gäng stora utmaningar.
En stor är att det bara är pensionärer som åker på kryssningar. Den försöker MSC motverka genom att erbjuda billiga barnbiljetter. Enligt den nordiska försäljningschefen Håkan Jalvén är medelåldern på MSC:s kunder 47 år. Enligt vår guide som visade runt oss på Meraviglia var medelåldern bland passagerarna denna dag 65 år. De var enligt samma guide ovana vid digitala skärmar och smarta telefoner. Vår guide berättade också att beläggningsgraden på denna kryssning var 98 procent, följaktligen fick vi inte se några hytter eftersom det var fullsatt. Lönsamheten är alltså inget problem för det familjeägda bolaget MSC. Ägarna bosatta i Geneve behöver inte vara oroliga när barnbarnens privatskolor ska betalas.
Men jag tror att kryssningsindustrin är inne på en farlig väg när man bygger så stora båtar. Meraviglia får inte ens komma i in komma in i Nynäshamn. Man får inte komma in i Venedig och när man ska till Rom ligger man minst tio mil från huvudstaden. Det ger enorma transfer-tider. Jag menar, hur kul är det att åka Tenderbåt och buss i några timmar för att stå kö till en båt som gick under för mer än 300 år sedan och sen åka lika lång väg tillbaka?
I Sverige har Stockholms hamnar blåst upp den ekonomiska betydelsen av årets 650 000 kryssningsturister. Många av de 280 båtar som kommer till Stockholm får trots allt komma in till stan, men då gör turisterna först en tur på förmiddagen, de återvänder för lunch ombord och gör sen en kort turné innan de drar vidare till S:t Petersburg.
Det blir inte många kronor spenderade i vår huvudstad med så korta besök. Knappt 50 båtar gör en turn around i vår huvudstad. Resten landar och lämnar via Kastrup.
Rundturerna som säljs ombord för 300 kronor kostar egentligen bara 100 kronor. Kryssningsbolagens ovilja att dela med sig av sina intäkter gör att jag med tiden tror att många metropoler kommer att begränsa antalet kryssningsfartyg ytterligare. Ju större båt desto mer skitsnack. Även rent visuellt är de riktigt stora båtarna skrämmande. Speciellt i en trång skärgård som den vi har i Stockholm.
Vad talar då för att kryssningsindustrin ska fortsätta att växa? Det mesta förstås. I en tid när vi får allt fler människor med rörelsevariationer är kryssning ett säkert och praktiskt sätt att resa. Många säger att de längtar efter äventyr på semestern, men när det väl kommer till kritan vill de flesta koppla av och sola. Folk vill äta och dricka med lagom variation. I de senare kategorierna är en kryssningsbåt perfekt. Den är Instagram-vänlig och barnen har alltid något att göra. 40 procent av förstagångsresenärerna återvänder efter några år.
Jag tillhör dem som aldrig åkt på ett stort kryssningsfartyg med min familj, men varje gång jag kommer ombord på ett jätteskepp blir jag sugen. Det måste ju vara ungefär som att komma till paradiset. Det svåra är att komma dit, när man väl är på plats är det klart. Och möjligen en smula tråkigt.
