Här i norr kryssar vi på Östersjön året om, sommartid utökas antalet fartyg väsentligt. Då får färjetrafiken till Åland och Finland sällskap av kryssningsfartyg från hela världen vars passagerare vill uppleva vår skärgård och länderna kring Östersjön. I år görs 270 anlöp bara i Stockholms hamnar (Stockholm och Nynäshamn). Det totala antalet passagerare som besöker oss kommer i år att uppgå till 650 000, vilket är rekord.
– Inom Världsnaturfonden talar vi om Blå Ekonomi, säger Anders Alm, senior rådgivare Östersjön, på WWF. Det handlar om hur vi kan nyttja havet på ett hållbart sätt. Östersjön med skärgården och den vackra naturen runt omkring är ett av våra stora dragplåster. Samtidigt är Östersjön ett av världens mest förorenade hav.
Eftersom övergödning är det största miljöproblemet i Östersjön kom kryssningsfartygens eventuella dumpning av toalettavfall i fokus för några år sedan. Rubrikerna innehöll gärna ord som toalett, skit och bajs, och på flera håll förekom en bild med Viking Lines fartyg. Detta gav signaler att Östersjörederierna agerar vårdslöst.
– Helt fel, säger Anders Alm på Världsnaturfonden. Viking Line, Tallink Silja och Birka Cruises är bättre än övriga rederier, de har uppfyllt kraven sedan många år. Värst på att förorena Östersjön är jordbruk, kommunala avloppsverk och industri. Men alla måste dra sitt strå till stacken, poängterar Anders Alm. Det är därför viktigt att kryssningsfartygen lämnar sitt avfall i land.
På Viking Line blev man besviken då rederiet länge haft ett utarbetat miljöprogram som inkluderar allt från miljöcertifierade anslutningsbussar, till sophantering och återvunnen plast i taxfreepåsarna.
– I åratal har vi på frivillig basis tagit iland allt avfall för sortering samt pumpat allt avfallsvatten i anläggningar i land. Överlag gör vi väldigt mycket mer än vad regelverken kräver. Till exempel förs bioavfall så som matrester från tre fartyg till biogasanläggningar. Ett annat exempel är M/S Viking Grace som är världens första passagerarfartyg som går på flytande naturgas, LNG, säger Johanna Boijer-Svahnström, informationsdirektör på Viking Line.
Viking Grace kommer under våren 2018 även att utrustas med ett rotorsegel. Fartyget blir det första hybridfartyget i sitt slag som drivs av både vindkraft och flytande naturgas. Tallink Siljas nyaste fartyg Megastar använder också LNG som drivmedel.
Äldre, befintliga fartyg kan inte konverteras till att gå på LNG men Stena Line har lyckats bygga om motorerna på fartyget Stena Germanica så att det även kan drivas med metanol. Det ger 99 procent mindre utsläpp av svavel och partiklar samt 60 procent mindre utsläpp av kväveoxid. Metanol är fortfarande ett fossilt bränsle men kan framställas av bland annat sopor, vatten och koldioxid. Förutom miljövinsten är fördelen att metoden alltså går att applicera på befintliga fartyg, man måste inte vänta att nya fartyg byggs.
Det är fortfarande lagligt att släppa ut avloppsvatten i havet så länge fartyget befinner sig tolv sjömil från land. Så kallat svartvatten, det som kommer från toaletter, innehåller kväve och fosfor vilket bidrar till övergödningen i Östersjön. För ett fartyg med många tusen passagerare blir det en ansenlig mängd.
Den internationella sjöfartsorganisationen IMO (International Maritime Organization), har beslutat att utsläpp av svartvatten ska förbjudas i Östersjön. Från 2019 måste nya passagerarfartyg lämna allt avloppsvatten i hamn eller ha reningsanläggning ombord som även renar vattnet från kväve och fosfor. Fartyg som redan är i trafik har fram till 2021 på sig att uppfylla detta.
För att förbudet ska kunna träda i kraft måste hamnarna kunna ta emot avfallet. Vissa rederier har hävdat att det inte finns mottagningsanläggningar i alla hamnar, men i Stockholm har detta fungerat sedan 1980-talet enligt Camilla Strümpel på Stockholms Hamnar. De fartyg som gör mer än vad lagen kräver inom ett antal miljöområden får hamnrabatt. Till exempel ges de som anpassar sina fartyg så att de kan ansluta till elförsörjning i hamn, ett bidrag på en miljon kronor per installation.
– Vi har ett gott samarbete med rederierna i svart- och gråvattenfrågan. 98 procent av alla färjepassagerares avloppsvatten och 80 procent av kryssningsfartygen lämnar sitt avloppsvatten i Stockholms hamn. Det betyder inte automatiskt att övriga dumpar avfallet. En del lämnar det hos andra hamnar, en del kan ha reningsverk ombord.
MSC Cruises har exempelvis två fartyg som besöker Stockholms hamn ett drygt dussintal gånger under 2017. De lämnar då allt sitt avloppsvatten, både svart- och gråvatten, i hamn. Royal Caribbean International meddelar att de lämnar avloppsvattnet i mest möjliga mån till närmast lämpliga mottagningsplats. I sista hand släpps (det renade) avloppsvattnet ut i havet.
Anna Petersson på Transportstyrelsen, som är regelgivande myndighet, menar dock att även om ett fartyg i dagsläget har reningsverk ombord försvinner inte de övergödande ämnena kväve och fosfor i tillräcklig utsträckning.
Luftutsläpp är en annan omdiskuterad miljöfråga. Det marina bunkerbränsle som använts av sjöfarten släpper ut mycket svavel samt små partiklar som är skadliga för miljö och hälsa. För tio år sedan låg svavelrestriktionerna på 4,5 procent för att 2012 sänkas till 3,5 procent. År 2015 reviderade EU svaveldirektivet ytterligare och idag gäller nivån 0,1 procent. Detta gäller all sjöfart på Östersjön, som tillsammans med Nordsjön och Engelska kanalen är så kallat SECA-område (Sulphur Emission Control Area).
För att få ner svavelutsläppen har fartygen varit tvungna att byta till lågsvavligt bränsle eller installera avgasreningssystem, så kallade ”scrubbers”. Oavsett lösning har det inneburit högre kostnader för rederierna.
– Vi tar inte ut något bränsletillägg från våra resenärer och faktum är att vi gillar alla regler som är lika för alla, svarar Hans Friberg, fleet operational manager på Tallink Silja som hävdar att ”sjövägen är miljövägen”.
Alla transporter lämnar avtryck på miljön men jämfört med vägtrafiken är sjöfarten ett betydligt bättre transportsätt; de totala utsläppen av koldioxid från sjöfarten var cirka 2,5 procent jämfört med vägtrafikens utsläpp (Sverige, 2010).
– Våra fartyg har dessutom en kombinationstrafik där nödvändig transport mellan Östersjöländerna sker samtidigt som nöjesresandet, säger Hans Friberg.
Den tredje stora utsläppsfrågan gäller kväveoxider, NOx. Östersjöländerna har lämnat in en ansökan till IMO om att låta Östersjö- och Nordsjöländerna bli så kallat NECA-område (Nitrogen Emission Control Area). Här gäller utsläppskrav med syfte att minska fartygens kvävedioxidutsläpp med 80 procent. Beslut har ännu inte fattats i frågan och skulle enbart gälla nya fartyg från 2021.
Just nu förhandlas det om koldioxidutsläpp, både inom IMO och EU. Till en början ska man samla in data för att sedan kunna fastställa en strategi för på vilket sätt man ska kontrollera och sätta krav för fartygens bränsleförbrukning.
I september 2017 träder också en ny konvention i kraft som rör barlastvatten, utarbetad av IMO.
– När ett fartyg inte är lastat behövs barlastvatten för stabilitet och säkerhet, förklarar Anna Petersson på Transportstyrelsen. När fartyget lastas töms vattnet ut. Om fartyget då kommer från exempelvis Kina och tömmer ut sitt vatten här kan det introducera helt andra, främmande arter som kan störa vårt ekosystem.
Den nya konventionen som bland annat tar upp olika reningstekniker innebär i praktiken att fartyg inte får släppa ut ballastvatten om man inte uppfyller vissa normer. Införandet kommer att ske stegvis och får full effekt först efter fem år.
Östersjön, ett skyddsområde
Östersjön är ett av sju internationella marina skyddsområden och klassas även som särskilt känsligt havsområde. Kraven på utsläpp är därför strängare här. Utöver utsläppskrav, kan ett område skyddas genom trafikstyrning (var fartygen får köra). Fartygen kan också själva genom att anpassa farten, minska svallvågor och bränsleförbrukning.
Förkortningar och organisationer
• Transportstyrelsen är reglerande myndighet i Sverige.
• IMO (International Maritime Organization) är FN:s sjöfartsorgan och den internationellt sammanhållande organisationen.
• Helcom är en förkortning av Helsingforskommissionen vars syfte är att skydda Östersjöområdets marina miljö. Medlemmarna i Helcom är de nio Östersjöstaterna samt EU.
• MARPOL är en internationell konvention om förhindrande av havsföroreningar från fartyg.
Hur sjöfarten påverkar Östersjöns miljö
• Svavel i bränslet förorenar luften och bidrar till försurning.
• Kväve och fosfor från avloppsvatten bidrar till övergödning och algblomning.
• Utsläpp av kväveoxid och koldioxid är negativt för miljön då kväveoxid bidrar till övergödning och koldioxid är en växthusgas som bidrar till den globala uppvärmningen.
• Buller och svallvågor stör havslivet och ger upphov till erosion på strandlinjer.
• Annat som smutsar ned (om det inte tas om hand) är exempelvis sopor, smörjoljor och utsläpp från bränsletankar.
Bäst på miljö
Viking Line, Tallink Silja, Eckerölinjen och Birka Cruises är alla miljöcertifierade, uppfyller den internationella miljökonventionen MARPOL och pumpar iland allt svart- och gråvatten som sedan förs vidare till reningsverk. Andra exempel på åtgärder de gör är att källsortera och lämna sina sopor i land, att använda giftfri bottenfärg och att låta dykare borsta skroven med jämna mellanrum vilket minskar bränsleförbrukningen.
Kontroller
Hamnstatskontroll är en inspektionsrutin som görs av utlandsflaggade fartyg.
Fartygen ska uppvisa certifikat på att de uppfyller gällande regler.
Alla uppgifter som exempelvis hur avfallsvattnet hanteras ska framgå av fartygets loggbok.
Har ett fartyg brister får det inte lämna hamnen innan dessa har åtgärdats.
Text: Heidi Rovén
