”Det 85 år gamla bolaget är medvetna om att världen kommer att snurra på även om Island försvinner”

Island är ett häftigt land. Trots att man bara är 380 000 invånare på en stor vulkanklump mitt i Atlanten är man en nation som hela världen känner till. Hur är detta möjligt? Jag har besökt Island tre gånger och utvecklingen mellan mitt första besök på nittiotalet och mina två senaste, förra sommaren och i januari i år, är slående. Första gången jag var i Reykjavik var husen liksom utkastade på marken lite huller om buller. Nere vid havet stod ett lite finare hus som liknade en skärgårdsvilla i Stockholms skärgård.

Det var i detta vita hus som Ronald Reagan och Michail Gorbatjov träffades första gången i oktober 1986. Mötet blev signalen för slutet på Kalla kriget och sedermera Sovjetunionens kollaps.

Idag är Reykjavik något helt annat. De senaste 25 år har man byggt i en takt som för tankarna till Mellanösterns och Asiens tigerekonomier och jag vill härmed utse Reykjavik till Nordens Dubai. Det är pampiga bostadshus, flotta kontorsfastigheter och flera prestigebyggen som det nya Operahuset Harpa. 

Det är i denna glaskonstruktion i hamnen som min värd Icelandair Mid-Atlantic har sin invigningsmiddag. Det bjuds på stor buffé med både sushi, grillspett och vietnamesiska vårrullar. Självfallet finns det också ett veganskt utbud, vi är trots allt ändå i Norden. Här minglar runt 800 personer från både Europa och Nordamerika. 

Icelandair Mid-Atlantic är en stor resemässa som flygbolaget har arrangerat så länge någon på plats kan minnas. Men de senaste tre åren har pandemin satt stopp för dessa möten. Nu är man tillbaka konstaterar Icelandairs vd Bogi Nils Bogason på scenen när han hälsar välkommen och vill tacka alla i rummet för…