World Values Survey är enligt sin sajt “ett pågående samhällsvetenskapligt forskningsprojekt med syfte att utforska sociokulturella, moraliska, religiösa och politiska värderingar inom olika kulturer världen över”. De gör undersökningar sedan 80-talet som innehåller 250 frågor vilket resulterar i mellan 400 och 800 mätbara variabler. Detta leder fram till en värderingskarta och i denna matris är Sverige världens i särklass mest extrema land. Majoriteten av världens länder ligger i mitten av kartan, vi är högst upp till höger.

Vi är ensamma i topp när det gäller “frihetliga värdering”, strax bakom oss finns våra grannar Norge och Danmark. När det gäller “sekulära värderingar” är vi också i toppskiktet. På denna axel  spelar vi i samma liga som Sydkorea, Japan och Hongkong. I vårt land är Gud död, vetenskapen är vår nya religion och individen kung. 

”Reportern hade förstås letat upp en klimatforskare som deklarerade att vi måste flyga mindre om världen inte ska gå under. Vidare sa forskaren att företeelser som hållbart flygbränsle och elflyg bara var trams”

Det låter fantastiskt, men jag tänker lite till och inser att vår tidigare hårda lutherska lära är utbytt mot ordet klimat. Och att våra präster är ersatta med begreppet forskare. Att ifrågasätta dessa storheter i Sverige innebär att man utesluts ur församlingen. Den yrkesgrupp som är mest rädd för detta av alla är landets journalister. Detta blev uppenbart när jag tittade på SVT:s nyhetsprogram Rapport i söndags. Den stora “nyheten” var att landets infrastrukturminister, kristdemokraten Anders Carlson, uttalade sig och tyckte att landets kommuner inte skulle utesluta flyget i sin resepolicy. Detta gjorde han förstås inte ostraffat. 

Reportern hade förstås letat upp en klimatforskare som deklarerade att vi måste flyga mindre om världen inte ska gå under. Vidare sa forskaren att företeelser som hållbart flygbränsle och elflyg bara var trams. På SVT:s nyhetssajt skammade man samtidigt de av landets riksdagsmän som har årskort på flyget och ofta flyger från riksdagshuset i Stockholm hem till sina familjer i provinsen. En socialdemokratisk riksdagsman från Blekinge som tidigare hade lovat att han inte skulle flyga tvingades till avbön. Han hade nämligen flugit ett åttiotal gånger efter sitt löfte. Han kanske upptäckte att SJ har gått ut och varnat människor som bor Blekinge. De ska enligt det statliga tågbolaget inte utnyttja SJ:s tåglinjer från huvudstaden till Karlskrona och Ronneby eftersom tågen alltid är försenade. Politiker förklarade i inslaget att han skämdes för sitt syndiga flygresande. Men han såg ingen annan lösning.

”Den stora konsekvensen av flygkrisen i Sverige kommer att bli att samtliga företag och alla människor måste flytta till antingen Mälardalen, Västra Götaland eller Skåne. Detta har jag som bor i Stockholm ingenting emot, men jag tror att de människor som bor i Norrland, Värmland och Gotland inte håller med mig”

Jag hade gärna sett en kritisk fråga till klimatforskaren i SVT-inslaget om dennes kompetens när det gäller storskalig industriell produktion av hållbart flygbränsle. (Just Sverige och Finland har med sina väldiga skogar väldigt bra förutsättningar för produktion av SAF enligt regeringens ständige flygplatsutredare Peter Norman.) Tror inte heller att ”forskaren” kan så mycket om industriell innovation och hur man tar fram nya flygplanstyper som går på el. 

Men jag hade ännu hellre sett en annan vinkeln i reportaget. Vem är ansvarig för att infrastrukturen i landet håller på att rasa ihop? Sverige är och förblir ett avlångt glesbefolkat land. Vi måste flyga om hela landet ska leva och fungera. Om exempelvis en sjuksköterska i Luleå vill gå en specialistutbildning i Malmö kan hon antingen flyga dit eller ta tåget. Tåget innebär att hon är borta från jobbet i fem arbetsdagar. Får hon flyga innebär det att hon klarar resan och kursen på mindre än ett dygn. Min älskade hustru arbetar som barnmorska och rapporterar ofta hem om en alarmerande brist på personal i vården. En av de skyldiga till denna katastrof är den förre socialdemokratiske ministern Tomas Eneroth. I sin roll som infrastrukturminister under sin drygt fem år pratade han konsekvent illa om flyget, uteslöt flyget när landets olika transportsystem skulle integreras och som grädde på moset förlängde han avtalet med Arlanda Express till 2050.  

En annan vinkel hade varit att ta reda på hur mycket SAS monopol på flygresor till södra Sverige kommer att kosta landets företag och kommuner. Vi snackar många miljarder och faktorer som allvarligt kommer att hämma svensk BNP ute i landet. Den stora konsekvensen av flygkrisen i Sverige kommer att bli att samtliga företag och alla människor måste flytta till antingen Mälardalen, Västra Götaland eller Skåne. Detta har jag som bor i Stockholm ingenting emot, men jag tror att de människor som bor i Norrland, Värmland och Gotland inte håller med mig. I vårt västra grannland Norge har man insett denna utmaning och sponsrar inrikesflyget med minst 50 procent på väldigt många sträckor. Alla viktiga flygplatser i både Norge och Finland ägs av staten som förstår att utan infrastruktur rasar nationsbygget. Jag har skrivit det förr, men flyget har blivit den nya kärnkraften i svensk debatt. Alla har en åsikt. Ingen har kunskap. Så kan det gå i världens mest extrema land. 

Och med dessa ord tar vi helg och hörs igen på måndag.