”Men Bickys mest värdefulla insats för Sverige var att han var en av dem som förvandlade oss från en kall avkrok i norr till något som påminner om en internationell destination”
Det finns människor som är overkliga i sin uppenbarelse. Alltså sättet de talar, går, klär sig och tittar på en. De är som från en annan planet där orden stil, klass och värdighet är ledorden från tidig morgon till långt efter midnatt. Det är så jag tänker på Bicky Chakraborty – en overklig person och ändå så levande.
Och nyfiken.
Den finaste mänskliga egenskapen av alla.
Jag vet inte var eller när vi träffades första gången, men det blev ett gäng möten under mina drygt 22 år i huvudstaden. Det var aldrig några problem att få en träff, trots att han var högst upp i pyramiden och jag ganska nära botten. Det blev aldrig något samarbete eller ens en intervju, men det blev spännande samtal.
Bicky hade järnkoll på vad jag skrev om hans restauranger och hotellbarer i SvD Perfect Guide och blev det en mening med något kritiskt kunde han citera den direkt flera år senare.
Men för mig var Bicky främst en person som jag träffade runt Stureplan. Ofta när jag besökte en ny restaurang var han också där för att kolla in en konkurrent eller ja kollega.
Jag kommer att minnas Bicky som en äkta kulturmänniska. Han räddade delar av det svenska kulturarvet, våra finaste stadshotell, från rivning och utplåning. Jag tänker speciellt på Savoy i Malmö, men det är bara för det är min hemstad. Det är samma sak i många andra svenska städer. Inklusive flera fina fastigheter i huvudstaden.
Han sponsrade Sveriges finaste litteraturpris Augustpriset och gav en räddande hand till Brombergs förlag så att Dorothea kunde fortsätta att ge ut värdefulla böcker.
Men Bickys mest värdefulla insats för Sverige var att han var en av dem som förvandlade oss från en kall avkrok i norr till något som påminner om en internationell destination. Han slog in många spikar i den gamla DDR-kistan med häftiga hotellöppningar, coola nattklubbar och fantastiska restauranger. Och han nöjde sig inte bara med att göra detta i landets största städer, även vischan fick sig en rejäl slev glamour och lyx när Elite tog över gamla stadshotell och rustade upp dem till oigenkännlighet. Som handelsresande i det talade och skrivna ordet kan jag säga att städer med Elite hotell har en exceptionell förmåga att locka till sig besök.
En ytlig betraktare kanske skulle tro att Bicky var snobbig, men det är inte min bild. Han ville bara att hans gäster skulle ha det så bra som det överhuvudtaget var möjligt. Jag kallar det generositet.
I den känslan vill vi alla bo.
