Vad ska Sverige vara för sorts destination?

Alla älskar besöksnäringen. Den skapar jobb, tillväxt och regional utveckling. Den gör Sverige mer attraktivt. Vi behöver fler besökare, bättre infrastruktur och bättre villkor för hotell, restauranger och andra företag.

Sedan blir det politik.

Ska näringen växa genom lägre skatter och mindre krångel – eller ska politiken styra hur och hur mycket vi reser? Flyget är det tydligaste exemplet.

Moderaterna, Liberalerna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna säger nej till en återinförd flygskatt. Socialdemokraterna har inget förslag om att återinföra den. Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill däremot beskatta flyget. Vänsterpartiet vill dessutom göra det progressivt, så att den som flyger ofta betalar mer.

Men så kommer den andra halvan av flygpolitiken. Nästan alla pratar om elflyg, hållbara bränslen, teknikutveckling och fossilfritt flyg. Så även de som vill flyga mindre vill helst att det flyg som blir kvar ska bli grönare.

Det är kanske där den verkliga konflikten finns: inte vilket flyg vi ska ha, utan hur mycket vi ska flyga.

Arlanda blir en rätt bra illustration. Alla vill ha ett starkare Arlanda. Men inte nödvändigtvis lika mycket flyg. Det är ungefär där den svenska resepolitiska kompromissen verkar ligga.

Sedan har vi turistens nota.Centerpartiet och Miljöpartiet vill ge kommunerna möjlighet att införa turistskatt. Vänsterpartiet vill ha bäddavgifter. Socialdemokraterna är öppna för att utreda en turistavgift.

Liberalerna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna säger nej.

Här är argumenten också ganska förutsägbara. Ena sidan pekar på kostnaderna som besökarna skapar. Den andra på risken att Sverige blir dyrare och därmed mindre attraktivt.

Men grundfrågan är inte ointressant: turisten spenderar pengar hos privata företag men använder samtidigt vägar, vatten, sophämtning, kollektivtrafik och annan offentlig service.

Vem ska betala?

Det hade varit kul att se fler partier gå ett steg längre än ja eller nej till skatt och prata om vad pengarna faktiskt skulle användas till. 

Den kanske största gemensamma huvudvärken är ändå kompetensförsörjningen.

Hotell och restauranger behöver folk.  Ändå säger samtliga åtta partier nej till ett särskilt undantag från det nya inkomstkravet för arbetskraftsinvandrare i branschen.

Centerpartiet vill skrota det generella inkomstkravet och i stället utgå från kollektivavtalsenlig lön. Miljöpartiet vill samma sak. Vänsterpartiet vill ha arbetsmarknadsprövning. Socialdemokraterna vill ha en modell där staten och parterna får större inflytande.

Kristdemokraterna öppnar för undantag utifrån yrkeskategori.

Resten håller fast vid huvudlinjen: inget generellt undantag för hotell och restaurang.

Det är en ganska tydlig reality check för en näring som politikerna gärna beskriver som jobbskapande och viktig för hela landet.

Och så var det krogen.

Här finns faktiskt en ganska tydlig politisk vilja att lätta på reglerna. Liberalerna vill i princip släppa serveringstiderna fria. Moderaterna vill förenkla tillståndsgivningen. Kristdemokraterna vill se längre öppettider. Sverigedemokraterna säger ja.

Centerpartiet och Socialdemokraterna vill behålla den kommunala ordningen. Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill också låta kommunerna avgöra.

Det kan låta som en detaljfråga. Men det är en fråga som säger en del.

Besöksnäringen är trots allt en bransch där konkurrenskraft ibland handlar om ganska konkreta saker. Som när gästen får beställa sin sista drink.

Och där går en större skiljelinje igen.

Är besöksnäringen en industri som behöver frihet att växa? Eller är den en del av samhället som måste vägas mot klimat, folkhälsa, arbetsmarknad och skatteintäkter?

Efter att ha läst de åtta svaren är min slutsats ungefär denna:

Besöksnäringen har blivit politisk mainstream. Men har fortfarande svårt att bli en politisk huvudfråga. Det är på sätt och vis ett gott betyg. Nästan ingen ifrågasätter längre näringens betydelse.

Men det finns också en baksida. Svaren blir lätt en katalog av självklarheter: bättre infrastruktur, mindre regelkrångel, bättre marknadsföring, fler besökare och fler jobb.

Det stora strategiska samtalet saknas oftare.

Vad ska Sverige faktiskt vara för sorts destination?

Ska vi konkurrera med pris? Natur? Kultur? Mat? Tillgänglighet? Hållbarhet? Ett starkt flygnav? Billiga tågresor?

Och vad är vi beredda att välja bort för att bli bra på det vi faktiskt väljer?

Åtta partier har fått samma frågor.

De har åtta recept.

Nu återstår att se vad som ska stå på menyn.

Här nedan ser du de olika partiernas svar på våra frågor.