Man har flugit en del genom åren, från oljestrimmig DC3 mellan Dar es Salaam och Mafia Island till Dreamliner. En del i tjänsten, men mest privat, vilket kunde ge en ackumulerad flygskam på stratosfärisk nivå.

Efter några år i flygvapnet, av legendaren Chuck Yeager beskrivet som ”years of dullness and moments of panic”, har jag alltid betraktat flygning enbart som nödvändig men krånglig logistik.

Det är mycket som kan gå snett för ett flygbolag, oftast vädret, ibland strejker och mer sällan tekniken. Och när det går galet gäller det för bolaget att ta hand om irriterade kunder.

För egen del har jag haft närmast osannolik tur och ytterst sällan drabbats av inställda flygningar. Förseningar javisst, till och med hos normalt punktliga Ryanair eller buss till Nürnberg när det varit snökaos på Münchens flygplats.

Förtidingar också. När jag ville åka hem en dag i förväg från Linate trots icke ombokningsbar biljett hos Finnair sade den blonda huldran: ”This we don’t do – but I do!”

Bara två gånger har jag fått flygningen cancellerad. Den 18 mars 2020 skulle jag till Norditalien för åka skidor, en vecka efter att WHO deklarerat pandemi. Två dagar innan ställde Norwegian in flighten.

Jag hade inte tänkt åka, men ville köra ”chicken race” för att testa norrbaggarna och låta dem betala tillbaka. Det gjorde de. Efter fyra månader och ett knippe ursäkter för att det tog så lång tid.

Så kom strejken i Tyskland den 27 mars i år. Jag skulle hem från Salzburg samma dag,…