I veckan hängde jag i Sveriges riksdag när statsminister Magdalena Andersson presenterade sin nya regering. Det var jag och tvåhundra politiska reportrar från de stora drakarna: SVT, DN, SR, SvD, Expressen och Aftonbladet. Denna grupp har gått från att vara ett gäng töntar till att bli de hetaste katterna i universum. (Läs gärna mer i denna roliga krönika av Anna Hellsten i Expressen.) Det trista med denna kader är att de aldrig tar ansvar för något de gör. De är domare, men helt befriade från åsikter och i förlängningen ansvar. De gömmer sig bakom ord som oberoende och opolitiska. Jag vet inte hur detta ska lösas så att denna bevakning blir lite mer blodfylld.
Men här kommer i alla fall mitt försök.
***
Att komma in i Sveriges Riksdag är en cool upplevelse. Det är lite som att komma till New York första gången. Vårt parlament ser alltså ut exakt som på tv. Den vita rulltrappan som Sveriges politiska elit färdas i ser ut precis som på Rapport.
En regeringsförklaring är en ytterst trist historia, men avslutas alltid med att ett gäng namn räknas upp: Sverige gamla och nya statsråd. I år var det ungefär som när Nobelpriset presenterades. Majoriteten framför tv-apparaten utanför pressrummet i riksdagen hade inte en aning om vem framtidens politiska ledning var. Exempelvis jag kände inte alls till nya landsbygdsministern: Anna-Caren Sätherberg.
Enligt Travel News politiska expert Janne Sundling är det hon som kommer få ansvar för turismfrågorna. “Det enda sättet för en regeringen att få fart på vischan är att slussa dit fler turister.”
En som också tycker att han ska fixa Travel News bevakningsområde är vår nya näringsminister: Karl-Petter Thorwaldsson. Mer känd under namnet Kålle. Han har ett förflutet som LO-boss. En organisation som när jag växte upp var lika mäktig som den italienska maffian, men som i dag befinner sig i ett evigt bakvatten.
Er utsände fick en intervju med Kålle efter Magdas stora pressträff. Läs gärna den här.
***
Under min tid som reporter har jag bevakat följande statsministrar nära: Göran Persson, Fredrik Reinfeldt, Stefan Löfven och nu Magdalena Andersson.
Jag kan redan trots den korta tiden säga att Magdalena befinner på andra plats bakom Göran Persson när det handlar om att uttrycka sig begripligt och tydligt. Hon är en total game changer för oppositionen som länge har kämpat mot någon som mumlar i det osynliga skägget. Även Fredrik Reinfeldt hade en förmåga att prata i en timme i sträck utan att man begrep ett dyft. Magdalena Andersson däremot vet vad hon vill, är rapp i repliken och kan fulspelet för att få sin regering dit hon vill. För att nya finansministern Mikael Damberg inte ska skena loss fullständigt har hon placerat sin gamla statssekreterare (Max Elger) som överrock på finansdepartementet.
Jag är helt säker på att det lär dröja många år innan Magdalena Andersson tar in Miljöpartiet som ett stödhjul igen. Från och med nu och framåt är det enpartiregeringar som gäller för socialdemokraterna. Man komma att dundra fram med förslag som man vet att Moderaterna och Sverigedemokraterna gillar för att få ett momentum i frågan.
Precis som det funkar i Danmark.
***
Tyvärr tror jag inte att det blir ett avgörande i Brommafrågan vs Arlanda före valet. Sossarna ute i landet vet inte vilken stol de ska sitta på. Och inte blir det bättre att av mannen som skulle kunna avgöra frågan Tomas Eneroth bokstavligen har gjort bort sig. Förra gången ett statsråd fastnade med fingrarna i syltburken låstes han in på sitt departement och släpptes inte ut förrän valet var förlorat. Så kommer det kanske att bli även för vår infrastrukturminister. Även om dagens pressträff om 900 miljarder på infrastruktur tyder på det motsatta.
Under sin tid som statsminister var Göran Persson som en blodhund efter de opolitiska åsiktsmaskinerna. Göran siktade in sig speciellt på DN:s politiska chef Henrik Brors som idag är helt borta från scenen. Man kan säga att Göran Persson vann striden, men förlorade kriget.
***
Ytterligare en reflektion från riksdagen.
Under pressträffen undrade DI:s reporter varför det inte fanns fler i regeringen med erfarenhet från näringslivet. Magda svarade rappt att facket är en bra skola om man vill sitta i regeringen.
Jag hade lust att skrika att om några år kommer hälften av gänget på scen tjäna multum som politiska konsulter i näringslivet, men det gjorde jag förstås inte.
***
Detta var kanske en aning utanför Travel News vanliga bevakningsområde. Men så blir det ibland.
Snart kommer veckans Wild & Crazy-krönika med en sammanfattning av Kairos Futures spaningar inför 2022.
Håll ut.
