Lediga jobb
Inget innehåll
Fredrik Kämpfe framhåller att affärsflyget fyller funktioner som inte alltid kan ersättas av reguljärflyg.
Oxfam pekar ut privatflyget som en utsläppsintensiv lyxkonsumtion och vill se hårdare styrmedel. Nu kritiseras organisationen av Fredrik Kämpfe, branschchef för flyg på Transportföretagen, som ifrågasätter om kartläggningen visar vad flygningarna faktiskt används till.
I ett inlägg på Linkedin beskriver Kämpfe organisationens slutsatser som missvisande och anklagar Oxfam för att förlöjliga en hel bransch genom att reducera privatflyget till lyxresor för miljardärer.
Bakgrunden är en ny rapport från Oxfam Sverige, där organisationen uppger att privatflyg som startade från Sverige under 2025 orsakade utsläpp på omkring 35 000 ton koldioxid. Totalt kartlades cirka 8 500 flygningar. Enligt Oxfam motsvarar utsläppen mer än vad en genomsnittlig svensk släpper ut på ett år för varje tvåtimmarsperiod.
Organisationen vill se politiska åtgärder mot koldioxidintensiv lyxkonsumtion, däribland privatflyg, samt en progressiv flygskatt där de som flyger mer betalar mer.
Men Kämpfe ifrågasätter hur långtgående slutsatser som kan dras av statistiken.
”Man har räknat flygplanens rörelser, men har glömt att undersöka varför de flyger”, skriver han på Linkedin.
Oxfams kartläggning bygger på data från verktyget Private Jet Emissions Tracker, som bland annat registrerar flygplanens startplatser, flygsträckor och flygtid. Enligt TV4 har organisationen inte kunnat identifiera vilka personer som rest eller fastställa det exakta syftet med varje flygning. Ambulansflyg har räknats bort ur det svenska underlaget.
Kämpfe menar att det saknas en viktig dimension i debatten när flygningarna bedöms utifrån sina utsläpp utan att deras användningsområden är kända.
Han vill därför att Oxfam redovisar hur många av de 8 500 flygningarna som var nöjesresor, affärsresor respektive hade andra professionella eller samhällsviktiga syften.
Organisationen beskriver privatflyget som en konsumtionsform som främst används av mycket välbeställda grupper och menar att de med störst utsläpp också bör bära ett större ansvar för klimatomställningen.
Kämpfe framhåller att affärsflyget fyller funktioner som inte alltid kan ersättas av reguljärflyg. Det kan handla om resor till platser där det saknas linjeförbindelser eller där reguljärflygets tidtabeller inte passar verksamhetens behov.
Enligt Kämpfe bidrar verksamheten till tillgänglighet, investeringar, affärer och arbetstillfällen. Han lyfter även fram allmänflyget, general aviation, som en del av ett bredare ekosystem av flygverksamhet, kompetens och infrastruktur.
Detta ekosystem kan också ha betydelse för sjukvård, räddningstjänst och samhällets beredskap. Kämpfe hänvisar bland annat till pandemin, då allmänflyget enligt honom kunde ställa om för att transportera patienter, vårdpersonal och skyddsutrustning.
Han medger samtidigt att det inte går att försvara varje privatflygning.
”Det betyder naturligtvis inte att varje privat flygresa kan försvaras”, skriver han och efterlyser en diskussion som väger in både utsläppen och transporternas funktion.
Kämpfe betonar att även affärsflyget och allmänflyget arbetar med att minska sin klimatpåverkan. Han pekar särskilt på möjligheterna med elektrifiering och användning av hållbart flygbränsle, SAF.
Han anser att debatten om flygets klimatpåverkan behöver handla om hur utsläppen kan minska, snarare än att enbart fokusera på vilka som använder transporterna och hur många passagerare som sitter ombord.
Oxfam har i sin tur argumenterat för att utsläppsminskningar måste prioriteras särskilt bland grupper med höga inkomster och stora utsläpp. Utöver en progressiv flygskatt vill organisationen bland annat se beskattning av förmögenheter och vinster från fossila företag.
Kämpfe avslutar sitt inlägg med en uppmaning till Oxfam att redovisa hur flygningarna i kartläggningen har använts.
”Vi behöver en seriös diskussion om flygets utsläpp och om hur vi snabbast får ned dem. Men då måste vi också kunna tala seriöst om vad flyget faktiskt gör”, skriver han.