"Oxfams siffror om privatflyget stämmer – men inte slutsatsen"

Den här veckan presenterade Oxfam Sverige rapporten Med klimatet som insats. Ett av de mest citerade avsnitten handlar om privatflyg: cirka 8 600 avgångar från Sverige under 2025, med utsläpp på omkring 35 000 ton koldioxid, eller i genomsnitt 4 ton per avgång. TT spred uppgifterna vidare till tidningar över hela landet.

Jag ifrågasätter inte räkningen. Den hänger ihop, och att ett privatplan släpper ut mer per passagerare än ett fullsatt reguljärflyg är välkänt. Det jag saknar är sammanhanget.

Rätt siffra, fel jämförelse

Rapportens jämförelser utgår från enskilda personer. En enda avgång motsvarar enligt Oxfam årsutsläppen för en person bland de 50 procent med lägst inkomst i Sverige, och efter mindre än två timmar har privatflyget släppt ut mer än en medelsvensk gör under ett år.

Det låter alarmerande, men metoden fungerar på allt. Svenska inrikestransporter når en medelsvensks årsutsläpp på ungefär tolv sekunder. Ett mått som får varje sektor att verka enorm säger inget om vad som är stort.

Globalt utgör Oxfams 16 miljoner ton omkring 0,04 procent av de fossila koldioxidutsläppen.

Mäter man i stället mot helheten blir bilden en annan. Sveriges utsläpp var 46,7 miljoner ton 2025 enligt Naturvårdsverkets preliminära statistik. Privatflyget motsvarar då cirka 0,075 procent, och ännu mindre om utrikes flyg och sjöfart, som inte ingår i den nationella totalen, räknas in. Även med flygets höghöjdseffekter blir andelen långt under 1 procent. Globalt utgör Oxfams 16 miljoner ton omkring 0,04 procent av de fossila koldioxidutsläppen.

Vem som flyger är okänt

Underlaget består av transpondersignaler, insamlade av spårningstjänster på nätet. De visar varifrån ett plan lyfter, hur länge det flyger och vilken modell det är. Passagerarna och syftet med resan syns inte.

Det medger också Oxfam Sveriges policychef Hanna Nelson, som säger till TT att organisationen inte ser vem som flyger. Enligt TT kan även andra flygplanstyper finnas i statistiken. Därtill är källan otydlig, eftersom rapporten och metodbilagan anger olika dataunderlag. De svenska beräkningarna redovisas inte, och den som undrar hänvisas till författarna.

Trots det beskrivs privatflyget som lyxkonsumtion för de rikaste. Hur stor del som är tjänsteresor, fritidsresor eller tomma positioneringsflygningar redovisas inte. Att trafiken toppar kring storhelger och alla hjärtans dag kan stämma, men bilden av dejter till Paris är Nelsons egen illustration.

En del av ett större program

Förbudskravet ingår i ett brett politiskt program. Oxfam Sverige vill förbjuda privatflyg och lyxjakter, och om det inte går, beskatta dem med minst 90 procent. Organisationen föreslår också miljardärsskatt, ett avskaffat mål om BNP-tillväxt, förbud mot reklam för klimatskadliga varor och kortare arbetsvecka. Rapporten släpptes samtidigt som Oxfams globala rapport Disaster Divide och dess nationella siffror i flera länder, inför FN:s klimatmöte COP31 i Antalya.

Få medier ställde följdfrågor. TT:s text publicerades i stort sett oförändrad, utan oberoende granskning av metoden och utan kommentar från bransch eller regering. Rubrikens ”enorma utsläpp” kom från Oxfam. I GP:s publicering av Oxfams egen debattartikel hade siffran dessutom vuxit till ”över 47 000 ton” i en bildtext. Rapporten anger 35 000.

Prissätt utsläppen i stället

Varken TT eller rapporten nämner att privatflyget redan omfattas av EU:s utsläppshandel. Rapporten tar bara upp utsläppshandel som exempel på en ”övertro” på marknaden. Men flygningar inom EES och till Storbritannien och Schweiz ingår, oavsett om de är kommersiella eller privata. Sedan 2025 krävs också att bränsleleverantörer vid EU:s flygplatser blandar in hållbart flygbränsle, i dag 2 procent och 6 procent 2030, för att nå 70 procent 2050.

Här finns en verklig brist som Oxfam borde ha pekat på. Flygplan under 5,7 tons startvikt är helt undantagna, liksom icke-kommersiella operatörer som släpper ut mindre än 1 000 ton koldioxid per år och kommersiella operatörer med få flygningar eller under 10 000 ton. EU-kommissionen konstaterar i ett lagförslag i år att affärsflyget därför ofta faller utanför, och föreslår skärpta regler från 2029.

Sverige bör stödja det förslaget. Ett nationellt förbud kan däremot flytta trafiken till Köpenhamn eller Oslo, utan att utsläppen minskar. Regeringen förordade i januari samma linje: internationell prissättning snarare än förbud mot enskilda färdmedel.

Mitt förslag är därför:

1. Ställ Sverige bakom kommissionens förslag om färre undantag, så att fler flygningar betalar samma pris per ton.

2. Gör det möjligt även för mindre operatörer att få hållbart flygbränsle köpt via book-and-claim tillgodoräknat i utsläppshandeln, som branschorganisationen EBAA efterfrågar.

3. Lägg klimatpolitikens tyngd där utsläppen är störst. Inrikes transporter släppte förra året ut omkring 17 miljoner ton, närmare 500 gånger mer än privatflyget från Sverige.

Privatflyget ska betala för sina utsläpp, precis som andra. Men att göra en sektor med under 1 promille av Sveriges utsläpp till klimatdebattens syndabock för oss inte närmare klimatmålen.

Mikko Korhonen, kommersiell chef på Air Novi, en förmedlingstjänst för privatflyg