När en passagerare avled ombord, lade kabinpersonalen kroppen på pentryts golv. Vid ett annat tillfälle placerades en avliden, utan att täckas över, längst bak i planet intill andra passagerare. Den kanske mest upprörande incidenten beskriver hur en avliden person placerades på flygplanets toalett.
Exemplen kommer från den brittiska organisationen AVI, Aviation Health Institutes kommande rapport.
Rapporten, ”Sudden Death On Board Commersial Aircrafts”, bygger på intervjuer och rapporter från brittiska flygpassagerare. I rapporten figurerar flera stora och välrenommerade flygbolag.
– Dödsfall äger främst rum på långflygningar. Hjärtat stressas av den lägre syrenivån i kabinen, säger Farrol Kahn, ordförande för AVI.
AVI:s bedömning är att 500-1000 personer omkommer per år ombord på kommersiella flygtransporter. Ett stort flygbolag som British Airways tvingas hantera 5-10 dödsfall per år. Det finns juridiska bestämmelser kring dödsfall, men ännu inget internationellt etiskt ramverk för hur döda flygpassagerare skall hanteras. Inte heller hur anhöriga skall behandlas. Enligt AVI är flygbolagen ofta dåliga på att handskas med de döda och dess anhöriga.
I ett fall fick anhöriga vänta i tre timmar på flygplatsen innan de underrättades om att den de väntade på var död. I ett annat fall talade ett flygbolag med media om detaljer kring dödsfallet innan släktingarna underrättades. I ett tredje fall nekades en passagerare biljettpengar tillbaka, då han tvingades boka om resan på grund av att hustrun hade dött ombord när de reste till Hong Kong.
Flera exempel visar också på okunnighet hos personalen om hur döda personer tillhörande olika religioner bör behandlas.
– Det är upp till personalen på enskilda flygbolag hur erfarna de är och om de kan behandla dödsfall på ett värdigt sett, fortsätter Kahn.
AVI vill därför se ett etiskt regelverk för alla flygbolag. Bland kraven återfinns utbildning i att ta hand om döda, krav på kylutrymme ombord samt tre lediga platser reserverade för sjuka eller avlidna.
Kapten Thomas Lantz på SAS Flight Standard säger att problemet är litet. För SAS del rör det sig om något enstaka dödsfall per år. Lantz påpekar att SAS personal inte har medicinsk eller juridisk kompetens att avgöra ifall en person är död.
– Juridiskt sett är det enbart läkare som kan dödförklara människor. Vårt hand- lingsmönster utgår princip alltid ifrån hypotesen att personen lever. Personalen har utbildning i återupplivning, där vi diskuterar vad som händer om någon dör. När det gäller kulturskillnader tror jag att vår personal tar all normal hänsyn.
På långlinjeflygningar har SAS ett avtal med det amerikanska företaget Medlink.
– Vi kan ringa dem över satellittelefon och få medicinska råd. Utifrån det kan vi ta ned planet. De vet vilka resurser som finns på olika sjukhus runt om i världen.
På långlinjeflygningar kan personalen utnyttja sitt eget viloutrymme för att på ett värdigt sätt placera en sjuk eller död människa.
– På ett fullt kortlinjeplan finns det däremot få platser att placera en människa på. Vi har inte bara den döde att respektera, utan även andra passagerare. Visst, man kan ställa kravet att vi skall ha tre lediga platser. Men vem får betala det? I slutändan är det passagerarna, säger Thomas Lantz.